Enskilda prov

Gamma-glutamyltransferas är ett enzym som fungerar som en indikator på leverns och gallgångarnas funktion. Ökning av dess nivå i blodet kan indikera leverproblem, som fettlever, hepatit eller flödeshinder i gallgångarna. Riklig alkoholanvändning höjer S-GT-nivån i blodet.

Ett kombinationstest för att påvisa HIV-antigener och HIV-antikroppar i blodet. Testet är specifikt utformat för att upptäcka tidiga tecken på HIV-infektion men påvisar infektion med full säkerhet först 3 månader efter smitta.

Helicobacter pylori är en bakterie som kan orsaka magsår och andra magproblem, såsom gastrit. Testet påvisar antikroppar mot bakterien Helicobacter pylori vilka indikerar en pågående eller tidigare infektion. Testet används för diagnos av Helicobacter pylori-infektion och för att övervaka effektiviteten av behandlingen. Efter framgångsrik utrotning av bakterien minskar antikroppsnivån med 40-60% från nivån före behandlingen.

‍

Glykosylerat hemoglobin ger information om genomsnittlig blodsockernivå under de senaste 2-3 månaderna. Det används för diagnos och uppföljning av diabetes. Höga värden indikerar långvarigt förhöjt blodsocker och dålig diabeteskontroll.

Antikroppar mot Hepatit C-virus kan vara ett tecken på akut infektion, kronisk infektion eller tidigare genomgången, men läkt infektion. Hepatit C-virusantikroppar bildas vanligtvis långsamt, 4-16 veckor efter smittan och 2-8 veckor efter att symtomen börjat. Antikropparna förblir höga även om infektionen behandlas eller läks spontant. Blodprov.

Elektrokardiogrammet registrerar hjärtats elektriska aktivitet. Från registreringen kan man bland annat se hjärtats rytm, belastning och eventuell syrebrist. EKG används för diagnos och uppföljning av rytmstörningar, hjärtmuskelskador och andra hjärtsjukdomar.

Immunoglobuliner eller antikroppar är proteiner som produceras av kroppens försvarsceller och binder till främmande strukturer som finns på ytan av bakterier och virus. Immunglobulinerna bidrar till att  immunsystemet kan förstöra angriparna. Immunoglobulin klass A (IgA) antikroppar finns framför allt i luftvägarna och tarmarnas slemhinnor, där de skyddar mot luftvägsinfektioner och infektioner i mag-tarmkanalen.  Medfödd brist på IgA kan öka risken för inflammationer och reaktioner vid blodtransfusioner. IgA-nivån kan vara förhöjd vid levercirros, autoimmuna sjukdomar och långvariga infektioner.

Största delen av kroppens järn finns i röda blodkroppar, där det ingår i det syretransporterande hemoglobinet. Järn finns också i mindre mängd i alla andra celler där det är nödvändigt för energiomsättningen. I blodomloppet transporteras järn bundet till transportproteinet transferrin till bland annat benmärgen, där järnet överförs till bildande celler. Överskottsjärn lagras som ferritin. Järnbrist är rätt vanligt, särskilt hos kvinnor. Järn erhålls från kosten. Goda järnkällor är kött, lever, blodpalt, samt kli och fullkornsprodukter. C-vitamin främjar upptaget av järn från kosten till kroppen, medan kaffe, te, mejeriprodukter och sojaprotein minskar upptaget. Risken för järnbrist är särskilt stor hos gravida kvinnor och personer som utövar mycket motion.

Överintag av järn försvagar kroppens immunförsvar och ökar risken för infektioner. Överflödigt järn är skadligt särskilt för levern, bukspottkörteln och hjärtat.

‍

Kalium är en viktig elektrolyt för kroppens vätskebalans och påverkar nerv- och muskelfunktionen samt hjärtrytmen. Förändringar i kaliumnivån i blodet kan relateras till störd njurfunktion, hormonella störningar och användning av vissa läkemedel.

Kalprotektin är ett protein som binder kalcium och zink. Det finns i många vävnader, inklusive vita blodkroppar. Vid inflammatoriska tarmsjukdomar ökar mängden vita blodkroppar i tarminnehållet, vilket leder till en större mängd kalprotektin i avföringen. Kalprotektin används för diagnostisering och övervakning av inflammatoriska tarmsjukdomar.

Karcinoembryonalt antigen (CEA) är ett protein vars nivåer kan öka vid många olika cancerformer, särskilt tjocktarms-, ändtarms- och bröstcancer. Det här testet används vid cancerdiagnostik, behandlingsövervakning och för att påvisa eventuella återfall. Testet används alltid tillsammans med andra undersökningar.

Testet mäter den kemiska sammansättningen av urin, såsom pH, glukos, protein, ketoner, bilirubin och nitrit. Dessutom visar testet på kemisk väg närvaron av röda och vita blodkroppar i urinen. Detta test hjälper till att bedöma njur- och urinvägarnas hälsa samt identifiera inflammationer. Testresultatet kan också indikera diabetes.

Testet är ett användbart verktyg för att screena för problematisk alkoholanvändning, men det kan inte exakt bestämma mängden alkohol som har konsumerats eller tidpunkten för alkoholkonsumtionen. S-CDT-blodprovet är en del av en omfattande insats för diagnos och behandling av alkoholmissbruk och beroende.

Koppar är ett spårämne som behövs för många kroppsfunktioner, bl.a. järnmetabolism, bildandet av röda blodkroppar och utvecklingen av bindväv. Koppar påverkar också nervsystemets funktion och immunförsvaret. Kopparbrist kan orsaka symtom som anemi, nedsatt immunförsvar och neurologiska störningar. För mycket koppar kan däremot leda till förgiftning, vilket kan skada levern och andra organ. Mätning av P-Cu hjälper till att bedöma kopparbalansen i kroppen.

Kortisol är ett hormon som utsöndras av binjurarna och reglerar kroppens ämnesomsättning, inflammationsreaktioner, stressrespons och blodsockernivåer. Kortisolkoncentrationen varierar under dygnet och är högst på morgonen. Under stress bör kortisolnivåerna öka, men en långvarigt förhöjd nivå av kortisol är skadligt för hälsan.

Kreatinin är ämne som frigörs till blodet från musklerna och som elimineras av njurarna. Dess nivå i blodet speglar njurarnas filtreringskapacitet och höga värden kan indikera njursvikt eller andra njursjukdomar.

Det könshormonbindande proteinet SHBG produceras i levern och binder till könshormoner, bl.a. östrogen, testosteron och dihydrotestosteron. SHBG transporterar dessa hormoner i blodet och deltar i regleringen av deras biologiska aktivitet. Höga nivåer av SHBG kan vara associerade med tillstånd som leversjukdomar, sköldkörtelöverfunktion och hormonbehandling, medan låga nivåer av SHBG kan vara relaterade till tillstånd som fetma, PCOS och insulinresistens. Mätning av SHBG hjälper till att bedöma hormonbalansen och effekterna av könshormoner i kroppen.

Testet mäter blodfetter som totalt kolesterol, HDL-kolesterol, LDL-kolesterol och triglycerider. Dessa påverkar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Testet används för att bedöma effekten av läkemedelsbehandling och livsstilsförändringar.

Blodprovet mäter antalet röda och vita blodkroppar samt blodplättar. Resultatet ger information om blodets hemoglobinnivå, storleken och hemoglobinhalten i de röda blodkropparna och fördelningen av vita blodkroppar i olika undergrupper. Med provet kan man upptäcka anemi, infektioner och blodsjukdomar samt följa upp deras behandling.

Luteiniserande hormon är ett centralt hormon i regleringen av reproduktion. Det produceras av hypofysen och dess uppgift är att stimulera ägglossning och bildandet av gulkroppen i äggstockarna hos kvinnor samt testosteronproduktionen i testiklarna hos män. LH-nivåerna varierar under menstruationscykeln och dess mätning kan hjälpa till att fastställa tidpunkten för ägglossningen, orsakerna till infertilitet och övervaka effekterna av hormonbehandlingar. LH-mätning kan också hjälpa till att diagnostisera hormonella störningar såsom PCOS (polycystiskt ovariesyndrom) eller hypogonadism (underutvecklade könskörtlarna).